Den bittra sanningen
I våras hade jag en svacka på träningssidan. De blev body pump i snitt ca en gång i veckan, vilket är på tok för lite för mig. De eskalerade och tillslut vart de bara någon gång i månaden.
Däremot envisades jag med att från första mars fram till semester att gå upp varenda vardagmorgon kl 05.00 och gå 6km innan frukost.
Sen kom semstern
Sen bestämde sig mitt träningsställe för att sluta med body pump.
Sen kom mörkret.
Den bittra sanningen är f-n mig att jag har blivi mjuk som en äcklig deg, jag har haft noll motivation till träning och jag har bara varit lat.
Jag är lite allt eller inget när de gäller saker och nu har jag varit väldigt "inget" när de kommit till träning.
Men nu har jag kommit till en gräns när jag känner att de är dags att ta tag i denhär degen.
Jag känner mig så jäklarns peppad!
Jag har bestämt mig för att börja med morgonprommisarna igen & dessutom har jag lyckats med att få sällskap av Rompen för han tycker inte att jag ska gå själv i mörkret.
Sen har jag även bestämt att köpa kort på Sats när jag börjar på nya jobbet.
De finns bara fördelar med att köpa kort på SATS:
1: Det är för dyrt för att låta bli att träna när man väl köpt ett kort.
2: Ju fler pass jag går på dessto blilligare blir de.
3: De ligger ca 150m från jobbet.
4: Dem har minst 6 PB pass i veckan.
5: Jag kan träna på lunchen om jag vill.
6:De finns ett till Sats ca 300m från jobbet som också har massa PB pass i veckan
7: Jag får halva kortet betalt av jobbet
Så snart finns de verkligen inga ursäkter för mig längre!
Imorrn börjar prommisarna och om ett par veckor är jag fit for fight igen för BP!
Här va jag i tippe toppe BP form:
45 kg på ben
25 kg på bröst
30 kg på rygg
18 kg på triceps
18 kg på biceps
30 kg på utfall
18 kg på axlar
Dit ska jag igen
